Historien om Hunddagis

Efter att Ultra brunnit fanns ingenting, nästan, alla prylarna fanns kvar och Haninge stog ju faktiskt kvar. Så folk bestämde sig för att åka till Haninge och festa ändå. Men eftersom man inte hade nånstans att vara så gick man inte längre än till pendeltågsstationen och höll sina spelningar där. För att göra en inte allt för okomplicerad historia lättbegriplig kan man säga att kommunen tröttnade på att det lät så mycket på pendelstationen varje lördag så man hostade upp ett litet(och då menar jag verkligen litet) hus. Huset haed tidigare huserat ett hunddagis så namnet var ju givet.

Dagiset målades vackert och de berömda Ultrabullarna gjorde sin entre även här. Hunddagis blev vårt hem. Hade man tråkigt en vanlig Lördag kunde man alltid dra ut till Dagis så hände det alltid något. Det var alltid någon där som man kände och blev glad över att se en dyka upp.

Nu ska vi inte påstå att allt var guld och gröna skogar(även om det var mycket träd runt tomten...). Självklart var det även gråt och tandagnisslan, det är det alltid när tonårsfylla är inblandat. Men att det var bättre att gråta och gnissla på dagis än på nåt disko arrangerat av HemOchSkola är nog de flesta med på.

Vintern 92 - 93 började åter kommunens påstötningar. Man stängde av strömmen, brandmyndigheterna underkände lokalen och mycket annat. Och den här gången orkade vi inte stå mot. Sommaren -93 var den sista sommaren med Dagis. Efter det fanns det visserligen en liten och tam ambition att försöka få fart på Dagis på ett sätt som följde alla regler som kommunen satt upp. Det blev till sist för tungt och Dagis som vi kännt det gick i graven...